(as close to heaven as we'll get)

det soundtracket kändes också lite som en pik. men det är väl inte mycket jag kan göra.

jag vet inte riktigt vad som
hände. men det blev lite tyst och
svårt.här.tror du inte j a g tänker på

din ensamhet?
jag vet väl hur det är när jag
försvinner, men den här gången
fick jag ju iallfall veta något

innan.

det kanske finns lättare sätt.


jag hamnade lite på sidan. av
allt. lite på sidan, eller i
mitten, mellan alla cirklar.
jag vet inte om det är värt att
tänka på överhuvudtaget. jag har
aldrig haft något behov av att
vara central, tror jag. men jag
är litet trött.

jag vill ha det enkelt nu.
enkelt och rakt.
nej, inte svagt.


konsonantdifferencer har aldrig
rört mig. hursomhelst så vill jag

ha något enkelt.jag vill ha något som är allt jag inte kan. eller vill.märk väl, jag säger inte något om nåågon.jag säger bara något.för det ska alltid tolkas.


jag har väl
aldrig varit känd för att vara
rak.. men det kanske jämnar ut
sig. (den där kommande natten)när det finns saker som ska förklaras.

som ensamma tak.

todays finest.

tenka says; det är synd om sigsjälv.


that's todays finest.

hursomhelst. efter ett tarvligt uppvaknade då man försöker somna om, men hindras av en ingift släkting som bara vill väl och bankar utavhelvete i golvet/taket för att förhindra varje attempt till att somna om.så. sedan följde en bussresa och en timmes väntan på en sannslöst meningslös projektarbeteslektion. projektarbeteslektionen behöver nog inte behandlas mer. sedan följde ännu mer väntan. på kören. så jag åt upp linneas gamla linnsgryta.

som om det var en detaljerad beskrivning som begärdes. jag har köpt en tröja också. det var trevligt. och om du vill ha ytterligare ett bevis på att där finns en jesus på varje dårhus kan du få läsa min bok; Veronika bestämmer sig för att dö. sjukt bra bok.


visst ja, jag missade nästan avfärden till kolmården, då jag missade tiden på en timme. jag behövde visst ytterligare ett bevis för att jag måste skriva ner allt. för att minnas n å g o t.


det är värt att nämna att jag tycker om en del människor. trots min bukett av misantropi.

för jag vet inte.


riiktigt vad som händer.
när jag aldrig riktigt kan hantera signaler jag sänder (ut).
allting som såg ut att vara något slags jag och ni (ett vi).

mynnar ut i en fantastisk blombukett, vars ända näring är min misantropi.


hursomhelst så satt de där, på än hög stockar. tittade på himmlens adjö, och rökte sina ciggaretter. och det kändes som en ganska bra sammanfattning av dagen. men det var några dagar sedan.


i en annan gårdag vände vi skivor vid en sjö, jag tror den heter sommen. där fanns en jeanskjol från blekinge, hon var något. i väntan togs där några bilder och det kändes ungefär såhär;







det var mycket som gick konstigt den här ledigheten. flera ingenting och några förvirrade jag vet inte. så det är lite svårt. att veta hur man mår. när ingen riktigt vet. vart de står. eller hur det går.
men ta hand om er.

så gör vi så gott det går.


spadersjuproductionspresents..

spadersjuproductions



spader sju och brinnande tro. live at gransnäs, värsta festen.

(vanligtvis har jag mer kläder på mig..)

hursomhelst. en skaplig föreställning, kan det varit sjuhundra pers där iallafall? ett helt okej mottagande, absolut. det är en plåga bara att man blir så sjukt nedbruten psykiskt efter att varit halvnervös en hel dag. och att sedan vara litet malplacerad. osv. det blir en delay i humöret. allt besvärligt på en gång.inte redigt lätt att hantera. jag har väl aldrig varit en nervös person. tror jag. anyhow. sömnbrist och utmattning, fantasktiskt att känna sig behövd. och imorgen blir det till att hjälpa mon pere med bröllops-spelning.fest.

oh crap. men det v a r trevligt på gransnäs iallfall. alltid trevligt att se folk.

just letting you know.

whatever you say.

vi ses väl?

arvika




ja, vi ses väl på arvika, vänner?
det blir v ä r s t a festen:D

där finns en jesus på varje dårhus; del.2

det hörs en sång.
från huset på andra sidan vägen.
ett b å r h u s.

jag drömde vid ett tillfälle, en gång
om en vän som var självmordsbenägen.
hon var jesus. på m i t t dårhus.



men hursomhelst, sången.
den handlar ,ironiskt nog, om tystnad.
den handlar om drömmar,
och om hur man saknar ljudet av nakna fötter mot grusgången.

när ens kropp är kyld av ärelystnad.



ärelystnad, som fördrinken hos fam.tystnad, drevar om ens maskin.
och man snubblar bort, halkar i ett glas billigt vin och jag tar en genväg.

över ett dårhus jag känner.

så ses vi på ett bårhus, vänner.

där finns en jesus på varje dårhus.

och jag vill så gärna. som jag sa; tror du jesus kunde gå på vatten första gången han försökte? skitsamma. av någon seriously sic anlening har jag inte lyckats producera en vettig text på hur länge som helst. inte sedan "och han slår ut med armarna". vad hände liksom?

för där finns liksom fortfarande ett behov.
nu när jag gör ett röra-till-det-hatrick.

frågan lyder fortfarande; vad har jag egentilgen gjort?
det kanske är den som skrämmer bort (alla förklaringar)
man vill väl alltid prioritera sina alternativ.
och aldrig bli ett ackusativ..

vårsol glömdes visst bort litet.
men inte jag med den.
dock verkar allt årstidshyckleri börja bli slitet.
dessvärre håller ordens vivacitet i sig än.

jag vet inte varför, men tiden går litet fortare.
det kanske har något med regn att göra.
(släpp mig nu, jag har ett liv att förstöra)



"Ackusativ är i huvudsak att betrakta som ett utdött kasus i svenskan."
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ackusativ

och så en kort sammanfattning av veckan..

och så en kort sammanfattning av veckan..


men tänk.

hej spader sju, vad gör du nu?

klart som fan han måste vara så sjukt trendig att han trots allt skaffar en blogg. och dessutom skriver ett dovt klagande inledande ord. men vad hände nu, jag hatar ju bloggar.

besvär. besvär. besvär.

men ni kan ju skratta åt mig.ni måste skratta åt mig.
jag tror jag ska scanna nåt. det verkar som en bra idé.herregud.

RSS 2.0