kortsiktigheten/
jag vet, jag har aldrig varit speciellt bra
på just långa lopp
men jag kompenserar kortsiktigheten lite iallafall
med att hålla hårt i mitt hopp
på just långa lopp
men jag kompenserar kortsiktigheten lite iallafall
med att hålla hårt i mitt hopp
tro/hopp/
jag vet inte vad som just har hänt
men det känns som att en lång historia gick sönder redan i prologen
jag vet inte vad som just har hänt
men det känns som att någon stal skatten och hällde tjära över regnbågen
jag vet inte vad som just har hänt
eller varför det känns som att
min kropp fortsätter men pulsen stoppades
jag vet inte vad som just har hänt
men jag anar att det känns så här mycket
för att jag verkligen trodde
och hoppades
men det känns som att en lång historia gick sönder redan i prologen
jag vet inte vad som just har hänt
men det känns som att någon stal skatten och hällde tjära över regnbågen
jag vet inte vad som just har hänt
eller varför det känns som att
min kropp fortsätter men pulsen stoppades
jag vet inte vad som just har hänt
men jag anar att det känns så här mycket
för att jag verkligen trodde
och hoppades
vart solen står
tid som går för fort
saker som kommer närmare men långt bort
tid som är för lång och tid som är för kort
man kan glömma imorgon men sakna igår
så länge man ser med klar blick var solen står
och inte kan låta bli
att hamna lite ur spår
när det närmar sig
en bättre årstid, bara
saker som kommer närmare men långt bort
tid som är för lång och tid som är för kort
man kan glömma imorgon men sakna igår
så länge man ser med klar blick var solen står
och inte kan låta bli
att hamna lite ur spår
när det närmar sig
en bättre årstid, bara
vissa saker måste man alltid ha kvar/ del 1
om jag räddar världen
kommer världen rädda mig tillbaka då?
när jag faller så att man kan känna marken skaka och så
fort du kan kan du komma hit
men vem vet vart det leder?
fast det leder iallfall en liten bit
oavsett vart
samtidigt som man kanske jagar en känsla
man inte trodde man kunde få
men till slut kände
fast ändå knappt trodde på
(när det äntligen hände)
ridå.
kommer världen rädda mig tillbaka då?
när jag faller så att man kan känna marken skaka och så
fort du kan kan du komma hit
men vem vet vart det leder?
fast det leder iallfall en liten bit
oavsett vart
samtidigt som man kanske jagar en känsla
man inte trodde man kunde få
men till slut kände
fast ändå knappt trodde på
(när det äntligen hände)
ridå.
människobyn/paus igen
hej. jag är i linköping en vecka. uppdaterar nog inte så mycket då. så vet man varför. puss.
gamlebyen/baren/ruinen
nästa gång/något svalt
en ensam ros och en dimmig stad
vid havet, långt kvar tills jag kommer hem
och jag vet inte vad
det står i brevet som väntar på mig, men det är ingenting som kommer göra mig glad.
solkänslan försvinner lika oväntat
som den kommer, som om den inte bryr sig alls om hur mycket jag längtat
och längtar
tills nästa gång vi ses
och jag kan skrika mig hes
för att berätta allt
om jag ens kunde få fram ett ljud.
men mina stämband
behöver luft och min hand
är varm men behöver något svalt nu
i ett land
jag inte minns varför jag valt nu.
dreamcatcher/berätta något nu
så jag ville ha en drömfångare när jag var ung. eller yngre snarare, jag är väl ung ännu.
jag ville iallfall ha en drömfångare. då, öppensinnad utan min nutida fascistoida inställning till inredning. ville jag ha en drömfångare. och jag tänker att jag nog fortfarande egentligen vill ha en. trots att jag nu till skillnad från då hellre skulle hoppa från balkongen än stå till svars för varför jag har något så skänninge marken-besudlat synligt i mitt hem.
jag tycker inte de är vackra nu, om inte det har framgått, men jag tror inte att jag ens gjorde det då. för länge sedan.
jag brottas med tankar och minnen och slår fast vid att det nog bara handlade om drömmar.
mardrömmar och klardrömmar. lite för många av den första sorten och lite för få av de sista.
det handlade nog bara om drömmar.
det handlar nog fortfarande bara om drömmar.
nästan allting handlar nog egentligen bara om drömmar.
men det är inte så jävla bara.
jag ville iallfall ha en drömfångare. då, öppensinnad utan min nutida fascistoida inställning till inredning. ville jag ha en drömfångare. och jag tänker att jag nog fortfarande egentligen vill ha en. trots att jag nu till skillnad från då hellre skulle hoppa från balkongen än stå till svars för varför jag har något så skänninge marken-besudlat synligt i mitt hem.
jag tycker inte de är vackra nu, om inte det har framgått, men jag tror inte att jag ens gjorde det då. för länge sedan.
jag brottas med tankar och minnen och slår fast vid att det nog bara handlade om drömmar.
mardrömmar och klardrömmar. lite för många av den första sorten och lite för få av de sista.
det handlade nog bara om drömmar.
det handlar nog fortfarande bara om drömmar.
nästan allting handlar nog egentligen bara om drömmar.
men det är inte så jävla bara.
kronologiskabilder/ninjasonic/spankrock/sthlm/miikesnow/florence&themachine/laroux/smk+björnstammen
om jag kommer hem ikväll/inatt
tar den sista klunken
men nånting saknas i varje cell
lämnar en lampa tänd
jag vet inte ens om jag kommer hem ikväll
isiga gatan neråt
oslo horisont klädd i pastell
jag tänkte på något jag glömde bort
jag vet inte ens om jag kommer hem ikväll
kommer aldrig ifrån ansvar
oavsett vilken värld som står modell
och det finns många anledningar till
att jag inte ens vet om jag kommer hem ikväll
men nånting saknas i varje cell
lämnar en lampa tänd
jag vet inte ens om jag kommer hem ikväll
isiga gatan neråt
oslo horisont klädd i pastell
jag tänkte på något jag glömde bort
jag vet inte ens om jag kommer hem ikväll
kommer aldrig ifrån ansvar
oavsett vilken värld som står modell
och det finns många anledningar till
att jag inte ens vet om jag kommer hem ikväll
känns som/forår
när solen går i moln känns det som danmark
ibland känns det som danmark ändå
ibland känns det som danmark ändå
tidlösa sekunder/månsken
det lyser i köket men det är bara natthimlen
tanklösa tankar man inte kan styra
utmattad kropp i en utmattad tid
och även onda råd är dyra
famlande trevande steg och rörelser
suckar som betyder något bra
tidlösa sekunder när tiden går så fort
och jag vill minnas allt vi sa
man kan vara framme utan att behöva stanna
att ha uppnått något är inte att vara klar
en rörelse som aldrig tar slut
och en puls jag alltid vill ha kvar
tanklösa tankar man inte kan styra
utmattad kropp i en utmattad tid
och även onda råd är dyra
famlande trevande steg och rörelser
suckar som betyder något bra
tidlösa sekunder när tiden går så fort
och jag vill minnas allt vi sa
man kan vara framme utan att behöva stanna
att ha uppnått något är inte att vara klar
en rörelse som aldrig tar slut
och en puls jag alltid vill ha kvar
kvikk lunsj/630
så mycket som inte hade hänt på så lång tid
där andningen slutar tar ögonen vid
vi tappade orden i stockholm
där andningen slutar tar ögonen vid
vi tappade orden i stockholm
