mitt kök/kommentar

bittra kockar i en svår soppa
kanske får en knuff innan de hinner hoppa
en levande historia om liv
och dödslängtan utan ytterrock
det här är mitt kök, käre kock

vykort/tidningsnotiser

man ser en film man redan sett
och inte gillade första gången.
och man inser att man hade helt rätt
när man tyckte den var dålig men upptäcker att en låt man lyssnade mycket på
är med vid en dramatisk scen och man gillade sången
ochden ska man nog leta upp lite senare.
eller så glömmer man bort det
och tänker att man ju vet
att det var något man skulle göra
och det dammar när man rör på sig.
min generation kommer aldrig ha vaxduk hemma
tänker jag fast det kanske inte är sant
men jag kan inte veta,
för min inlärningskurva är fortfarande för brant.
när jag vunnit priser för vad jag gjort
kanske jag kommer tacka min familj och gud
om jag inte slutar i en handfull tidningsnotiser
om någon som gjorde allt för fort och trotsade alla förbud.
då kanske jag bara skyller på mig själv.
och kanske skickar ett vykort.

ångorna/slutstation

att hålla ångan uppe
utan att koka över
är svårare än allt
när giftiga ångor söver

utslitna sagofigurer
i en saga utan slut
tröttnar snabbt på sällskap
det blir hög tid att stämpla ut

hänsynslös är sagan
utelämnar ingen situation
och vittnena kastar sig på spåret
innan tåget når sin slutstation

utsikten/insikten

klättrar upp i det högsta trädet i staden
kanske alltid stannar här nu
kastar mig handlöst efter sista raden
och hoppas att vingarna bär nu

blandar ihop saker i huvudet och på papper
kanske borde låta saker vara i bland bara
missförstår hela innebörden av tapper
låter telefonen ringa utan att svara

tappar form och lyftkraft och allt annat jag har
om jag inte kan lita på mig själv hur kan jag
lita på att mitt omdöme väljer rätt person att lita på?

gränser/migrän

gränser utan gränser
en situation man
själv satt sig i
sårbar och sårande
något jag aldrig
hann se mig bli

val man aldrig vill göra
sig själv framför någon annan
ska jag hålla samvetets takt
eller den värkande pulsen i pannan

början/slutet/januari


jag har gjort så mycket illa
jag inte kan bli förlåten för
för många fall
gör marken skör
naivt hoppas jag på det en dag
vi kan se tillbaka på det här som ett vackert förflutet
men just nu
är det här bara början
och slutet

aldrig ensam/jonathan johansson/repris/tillfälligt uppehåll/jag återkommer


vakna/som hjärtat vill

vakna vid en stulen stege
som inte hjälper till
hånad av sig själv
kroppen gör som hjärtat vill

långsamma feberdrömmar
utan influensa
drömmar gör vad drömmar kan
omöjligt att begränsa

stora fönster
ljusets spel
trasiga glödlampor
och jag blir aldrig hel

tomma rum/djupa andetag

jag kör rakt ut i sista kurvan
längtar efter hallucinogener
tappar känslan från balkongen
för långa scener
för trånga vener
jag har inga tomma ord
bara tomma rum
djupa andetag
och ovälkomna vakuum

fall hard/shout out louds


sista stenen/rökskadad

han är mannen som är efterklok
redan innan något har hänt
mannen som blir rökskadad
redan innan bålet blivit tänt
mannen som har alla platserna
på tidningens årets sämsta-lista
han är mannen som inte kastar första stenen
men den sista

tappade ord/tvivelaktigt förflutet

man kan inte låta bli att titta på en bilolycka
människans vansinne eller helt logiskt, kan man tycka
tappade ord saknas inte när jag berättar en historia varje dag
men man är inte ens ensam även om man försvinner ett tag
en hjälte dör nästan alltid i slutet
gärna med ett tvivelaktigt förflutet
men med svärdet blodigt och brutet

jag blir snart äldre/punkt

jag blir snart äldre
som varje dag fast en annan dag
jag trodde att jag kanske bli annorlunda
men jag antar att det tar ett tag

jag blir snart äldre
precis som hela tiden
fast det kanske är något att uppskatta
är min framtidsbild en smula förvriden

så länge jag blir äldre
antar jag att det är lugnt
för när jag inte blir äldre
skriver jag min sista punkt

newslang/iron horse


too soon/the radio dept


om all makt/melodier

om all makt fallit ur mina händer
hade orden varit i blod i breven jag inte sänder.
om mina fingrar varit förlamade från kroppen och ner
hade mitt hjärta lämnat mig för någon som ser.

om jag tänkt mina tankar i lättlyssnade melodier
hade jag jag inte blivit glömd för mina skriverier.
om man kunde gå på isiga bakgator i mig som inte sandas
skulle jag bara vilja kunna andas.

när det är ljust/förväg

jag har börjat vakna när det är ljust
men rör mig inte förens det är mörkt i lägenheten
man kan tycka att det är lite diffust
att hylla överlevnadsbenägenheten
när märkligheten är så verklig

allt det bästa/undernaturlig

allt det bästa jag har sagt
har inte varit bra nog
vi har alltid varit på vår vakt
för att se om det gav mer än det tog
mina krafter har aldrig varit övernaturliga
även om jag velat
och alla spel mitt hjärta spelat
har jag själv förlorat.

det storslagna/tinnitus

jag försöker älska det storslagna i att jag känner alls
men det kliar av rastlöshet i min hals
och det är lätt att älska men svårt att komma hem igen
lätt att älska men svårt att leva sen
om jag bara bränt mig själv hade det varit ett rimligt offer att göra
men jag har gjort så mycket skada som jag kommer få höra
så länge som kommer eka i mitt öra
som en välförtjänt tinnitus
för det enda som aldrig kommer lämna mig är skulden

som man vill/otakt

jag var klar med det gamla
men knappast redo för ett till
tvåtusennio och jag  började samla
på skäl till att det inte blir som man vill

jag behöver en paus, ingen omstart
ett andetag för att komma i takt
en kort överblick för att se vart
jag har gjort av all min makt

RSS 2.0