när jag lever som mest/aldrig varit så eviga

när jag lever som mest
dör jag på internet
man liksom föds
och dör samtidigt
på något sätt

en framtid som grumlas av magen
en samtid där man vill fånga och
hålla fast och behålla dagen
saker har aldrig varit så eviga
fast obestämt bestämda
och vi har aldrig varit
så otroligt svårskrämda

jag försvinner men finns kvar
aldrig långt borta
jag väntar alltid i närheten
när dagarna är för långa
och kvällarna för korta

astronauter/klippa och klistra

spader har blivit tonsatt. eller, ja typ. astronauter har klippt och klistrat med rader publicerad här och gjort det fint.
lyssna på En Passiv Terrorist @ myspace.com/astronauter.

hjärtat får vad hjärtat vill/hej igen

döm mig vänner
ara fortsätt döma mig
om du verkligen tycker det är värt det
ska jag glömma dig

som om hjärtat accepterade kontroll
som om någonting annat kunde spela någon roll
jag kommer inte förändra något för någon annans skull
hjärtat får vad hjärtat vill
oavsett vem som är hånfull

döm mig vänner
bara fortsätt att döma mig.
om du tycker det är värt det
ska jag glömma dig

svartvitt/tillbaka

ljudet från teven är ett sällskap men inte ditt
jag cyklade en omväg över vattentornet
för att jag gillar att se stan därifrån
göteborg, ge mig henne tillbaka nu
mitt sinne blir svartvitt
jag har varit borta länge men är tillbaka nu
även om jag aldrig ångrar att jag åkte härifrån

RSS 2.0