bränd lott vol.1


"Augustinus utformade den egentliga läran om arvsynden, enligt vilken alla människor bär på Adams skuld och därför underkastade evigt straff, om Gud inte utvalt dem till att få del av frälsningen genom Kristus(..)"

(http://sv.wikipedia.org/wiki/Arvsynd)



det känns litet. som att ha bränt en oskrapad lott. förstår du vad jag menar?
jag tror att man borde vara försiktig med att stå ivägen för ett tåg som skenar.
(ett lyckotåg som inte stannar vid min hållplats, om du minns)

en eld kan man kontrollera, men en gnista är svår att behålla.
och till ens egen död är det svårt att inte vålla.

det är något ivägen för mig, något jag behöver forcera.
någonting statiskt men som slutat expandera.
jag tror det är rester av minnen som börjat bli gamla..

jag borde sluta samla på oanvändbara moment
som helt plötsligt blänger på mig som om inget någonsin hänt.
som om det också gällde en lott jag bränt. men nej, det här är gamla minnen som lagt sig i vägen, hej cement.
jag sa; jag är bara kritisk av naturen. och hann nästan avsluta meningen.
-Håll käften bögjävel, tillbaka in i buren.

vad är det för frihet jag är ute efter, är det enda sättet att stå utanför buren?
jag hoppas det finns andra sätt, men jag antar att det inte är min tur än.

jag borde sluta samla på gamla moment
som helt plötsligt blänger på mig som om ingenting, ingenting.
någonsin hänt.

several days.

åh. oroa dig inte.

kanske, kanske inte..


hahaha. jag kanske inte hanterar saker bäst i världen. meen. jag lyckas iallfall undvika anonyma(eller försök till) påhopp.

what the fuck, fuck you all.

02:11



jag kände en smak av mint.

och kunde förnimma en svag nyans av vin om jag koncentrerade mig.





( v )

"Remember, remember, the 5th of November
Gunpowder, treason and plot;
I know of no reason, why the gunpowder treason
Should ever be forgot."
(till minne av krutkonspirationen 1605)

shit alltså, det är stora grejer på gång. The Carmen Electro Association har sitt första gig 11 december. det blir party-electro med massor av dans och synthar. hur pepp som helst och minst lika oseriöst. men det kan väl bli kul? dock förmodligen inget för famlijen.

detsamma gäller nog 15 december då årets luciapunkspelning ligger. det blir pantomim på hög nivå (eller hög promille?). hursomhelst. värsta grejerna.

 herregud, varför gör man sånt där..




om man letar.

kan man hitta små saker i sin almanacka. jag tror det grundar sig i någon av alla de gånger jag åkte tåg  i början av hösten.


tågets tunga tickande tvingar, troligen tyst,
till sig min uppmärksamhet.
och en omotiverad begynnelsebokstavering.

jag har inte utvecklat det där om att vara en passiv terrorist.
jag tror inte det behövs.


"Och Linnea liksom sa;
”Sida vid sida ska vi gå”

Om du vill mig nånting
Så satt jag tyst och hörde på

Men det var du som sa till mig

Att jag ändå aldrig skulle förstå

Säg aldrig så igen

Det gör ont i mig än

Jag ville verkligen vara din vän

Det var du som lät mig gå"


(Lars Winnerbäcks Dom Sista Drömmarna Del II, vers 6)



shit fuck.



shit fuck.



spdrsj.bilddagboken.se
sp(a)d(e)rsj(u)
jag kunde inte låta bli.

åh, just det. julia är bäst. det är hon jämt. fast jag inte skriver det. men det är hon. och så. i övrigt så är allting sisådär. misstolka det, om du kan!

a home at the end of the world.
det verkar vara en bra film.
jag håller på att se den just nu.
jag tror du ska se den.

trots att ingenting rimmar på november.



det uppenbaras fragment
av helgen. ett moment eller två
känns som cement
i mig. Men jag tror et bästa som hänt var något meddelande.

jag mår som bäst när jag mår dåligt, forstår du vad jag menar?
när det händer som mest
konkret, och överlev all stress till dess
som du sa.
och det kändes som att det var värt besväret. att det kunde bli bra.

trots att ingenting rimmar på november.



november songs.

jag är för trött för rim.


och hur bra du än tycker att jag är så tycker jag att jag är bättre. det är så det fungerar.


självömkan.
självömkan.
självömkan.



elin¨ säger:

överlev all stress tills dess.


överraskning.





lita inte på léende ögon, det är jag som är djävulen, hej.
dina föräldrar borde lärt dig att inte lita på en söt lugg, men om inte så säg
till, så ska jag berätta
vad som kan hända om du får för dig att sätta
din tillit till mig.



det kunde väl vara på sin plats med en varning.

Allerta, allerta, antifascista!

Allerta, allerta, antifascista!



hursomhelst så tycker iallfall jag att det är roligt med skäggbingo.och brinnande sängar. jag kan inte rå för att ni inte förstår. but still, I got your attention, ey?

inse det, jag tänkte lite längre.men försök gärna.
.

jag blir litet trött. människor får hemskt gärna låta bli att göra något alls. så länge de inte går in för at ställa till det för mig så fort jag försöker. ungefär.gosh.




this life. ain't no poetry.
you'd notice sometimes.

det gör bara ont när jag gör såhär.

och hon log.




The wind rises, electric.
She's soft and warm and almost weightless.
Her perfume is a sweet promise that brings tears to my eyes.
I tell her that everything will be all right.
That I'll save her from whatever she's scared of and take her far, far away.
I tell her...I love her.

bang.

The silencer makes a whisper of the gunshot.
I hold her close until she's gone. I'll never know what she was running from.

I'll cash her check in the morning.





(Frank MIller's Sin City)

och helt plötsligt.

fan vad ointressant jag är.

vad sysslar jag med?

jag hoppas att människor är tillräckliga för att genomskåda mig. det kan iallfall en del förtjäna.



(stora delar av det här inlägget har blivit bortagna. det blir så ibland.)

epos 26.

och den här gången var det hösten som frös.
jag vet inte vad som hände, jag
var halvt blind av någon tös.
det var strax innan jag såg
träden tappa sina sista
löv, vill du bli min gnista?

jag irriterar mig på min
ombytlighet.
medans jag aldrig har lagt tid på
att förändra min otydlighet.
jag önskar jag var rädd för att mista
livet, vill du bli min gnista?

men livet känns aldeles för
besvärligt och för långt.
medans mitt medvetande börjar
kännas förfärligt trångt.
jag förtränger alla mina trista jag.
vill du bli min gnista?


det finns en stad jag aldrig
lyckas lämna.
dett finns ett nät jag byggt som
är dömt att rämna.
när allting jag byggt stagnerar
och ser ut att brista.
vill du bli min gnista?

vill du tro att du kan tända
en låga som flytt? då inte ens nätet skaparen sytt
håller.jag hoppas at du vill, för
jag har mycket kvar att göra, och
kan behöva lite hjälp till.

grattis, sofiasöt.

grattis, sofiasöt.

RSS 2.0