just nu är min blogg till mer bekymmer än nöje. vilket är en utmärkt anledning för mig att börja uppdatera den.

jag tror att alla vet att jag överdriver.  det gör jag jämt. och jag skriver för att underhålla. på ett eller annat sätt. även om det inte är roligt. och jag tror mig veta att alla som läser mig vet det. för alla känner mig på ett eller annat sätt.

idag har jag sovit till fyra. typ tretton timmar. jag mår inte särskillt bra och jag vet att det retar upp min handledare. mitt immunförsvar har fått rätt mycket stryk på sistone, verkar det som. dessutom har jag som bekant en konflikt med mina arbetskamrater. jag har uttryckt mig dumt och jag har fått veta att de berörda fått reda på det på omvägar och handlat ut efter det. det är jävligt enervernade. dessutom vet jag att människor här läser min blogg. vilket de givetvis har rätt att göra, eftersom jag skriver en publik blogg on tha internät. men det begränsar mig givetvis.

allting är rätt jobbigt just nu. och jag pallar inte riktigt motgångar. men det ordnar sig nog.
jag fick precis höra att julia har köpt ett par assnygga skor vi kollade på. det är nice.

pusshej

nej, men seriöst. det kanske inte var jättesmart att använda ett fullständigt namn fem gånger i ett blogginlägg. för uppenbarligen finns det ett sammband mellan namn som gör sig bra i text och ovanliga namn. och folk med namn som googlar sig själva. även om jag håller fast vid att det inte var något negativt sammanhang och bara i underhållningssyfte. men nu är det ändrat iallfall.

det var dagens största upplevelse, iallfall.kul att det är det största genomslaget min blogg någonsin har haft. de anmärkte inte ens på den politiska propagandan eller namnet. men spex.

jag har just kommit hem från linköping. alltså, hem till danmark.det känns inte jättekul. faktiskt. men det är väl okej. det var helt fantastiskt trevligt att vara tillbaka i stan. även om dygnsrythmen var konstant fuckad.

spelningen på skolan är vår var tveklöst topp tre bästa spelningar jag har gjort. publiken var helt fantastisk. det gjorde mig helt fantastiskt glad. skolan är vår var en tjugofyra timmars bekräftelse. alla var så jävla glada att se oss. till och med vaktmästarna. och de är ju aldrig glada, liksom. haha.
nu ska jag försöka äta något. för det är ju bra, har jag hört.

sitter jag på ett helt tomt café i en dansk småstad. men jag kommer snart hem.

jag laddar ner samling efter samling med trackslistor från sent nittiotal, början på tvåtusentalet. och uttrycker högt mitt hat över människor som delar ut musik som är värdelöst taggad. saksamma. det känns lite märkligt att två av de tre gångerna jag kommit hem under mina nio månader utomlands har varit för att göra något på folkunga. men det är väl ganska proportionerligt. det känns ju verkligen att man kommer hem.

och blink 182 tar mig tillbaka till borensberg nångång i sjuan. det var länge sedan.

jag borde uppdatera mer, jag vet. men det blir inte så. det händer för mycket och för lite för att vilja berätta om. det förra inlägget blev ju inte av, aktionen flyttades till 3 april. vet inte om jag kommer ha möjlighet att ta mig till köpenhamn då, dessvärre. men jag var i köpenhamn senast i vilket fall för att delta i stjärn-demon som var en slags förberedelse för BlokR i april. och för att tillsammans med follin ha en kalaskväll i köpenhamn. det var torsdag, men i köpenhamn är det alltid helg.

jag har klippt mig också. det har de flesta nog sett. så jag kanske inte lägger upp nån bild här. jag var hårmodell i vilket fall. det var trevligt. faktiskt.

annars är det väl som det är. man pratar med gamla människor och nya människor och gör samma saker och nya saker och gamla misstag och nya misstag och känner gamla känslor och samma känslor och kanske nya känslor. om man känner känslor.
och man undrar om alla förstår
trots att man vet att man inte är helt lätt och förstå, trots att man är genomskinlig som få.
men man hoppas att de som faktiskt ska förstå förstår. och känner sig träffade.
inte av ett tåg eller så. men kanske en varm fläkt.