tre kapitel/obalans
kapitel 1-någonting hade gått sönder
Någonting hade gått sönder. Det var oklart vad men solklart att något hade gått fel, att något hade gått sönder.
Något var verkligen fel. Det bullrade och lät plågsamt högt när det gick mer och mer fel. Det skar i ögonen och om rummet på övervåningen skulle hålla för en katastrof, för det här var en katastrof, av det här slaget var inte självklart.
Delar av maskinen for nedför trappan, när något lossnade. Droppar av maskinen skvätte hela vägen ner till nedersta trappsteget. Synen var klar till halvklar.
I köket blev maten bränd.
kapitel 2-någonting gick inte att laga
När den äldre brodern hämtade verktygslådan och började leta efter något i den var det lätt att tänka att det kanske skulle gå att laga det här. Han hade ju trots allt lagat saker förut. Men de röda dropparna av maskinen på nedersta trappsteget gick inte sätta ihop igen. Inte med varandra och inte med maskinen. Men de skulle fasas ihop med träet i det nedersta trappsteget och stanna där som ett minne man inte vill ha. Om man gick upp för samma trappa och hoppade över det nedersta trappsteget och de röda dropparna av maskinen skulle man upptäcka att det var tyst. Man skulle upptäcka det nedifrån också, men man skulle inte förstå varför som man skulle om man gick upp.
kapitel 3-någon tänkte aldrig laga något
När det blivit tyst på övervåningen. Var det nästan ingen som undrade vad som hade hänt. Det var något som bara inte hade hänt väldigt länge. Maskinen hade gått sönder. Balansen var förstörd. Och en halv maskin. Är helt värdelös, tänkte den äldsta brodern. Och gick upp för trappen.
Någonting hade gått sönder. Det var oklart vad men solklart att något hade gått fel, att något hade gått sönder.
Något var verkligen fel. Det bullrade och lät plågsamt högt när det gick mer och mer fel. Det skar i ögonen och om rummet på övervåningen skulle hålla för en katastrof, för det här var en katastrof, av det här slaget var inte självklart.
Delar av maskinen for nedför trappan, när något lossnade. Droppar av maskinen skvätte hela vägen ner till nedersta trappsteget. Synen var klar till halvklar.
I köket blev maten bränd.
kapitel 2-någonting gick inte att laga
När den äldre brodern hämtade verktygslådan och började leta efter något i den var det lätt att tänka att det kanske skulle gå att laga det här. Han hade ju trots allt lagat saker förut. Men de röda dropparna av maskinen på nedersta trappsteget gick inte sätta ihop igen. Inte med varandra och inte med maskinen. Men de skulle fasas ihop med träet i det nedersta trappsteget och stanna där som ett minne man inte vill ha. Om man gick upp för samma trappa och hoppade över det nedersta trappsteget och de röda dropparna av maskinen skulle man upptäcka att det var tyst. Man skulle upptäcka det nedifrån också, men man skulle inte förstå varför som man skulle om man gick upp.
kapitel 3-någon tänkte aldrig laga något
När det blivit tyst på övervåningen. Var det nästan ingen som undrade vad som hade hänt. Det var något som bara inte hade hänt väldigt länge. Maskinen hade gått sönder. Balansen var förstörd. Och en halv maskin. Är helt värdelös, tänkte den äldsta brodern. Och gick upp för trappen.
Klagomål
