tre kapitel/lite självklart
kapitel 1-hon vaknar.
Hon har tårar i ögonen när hon öppnar dem. Solen skiner inte in genom fönstret för den har gått ner igen. Under tiden hon sov. Hon vet inte vad hon drömde men hon vet att det inte var bra. Och kanske sant.
Han sover fortfarande. Fast inte där. Utan hemma hos sig eller någon annanstans, det vet hon inte, men hon tror att han sover hemma hos sig för det verkar mest sannolikt. Eller så sover han inte alls längre. Han kanske inte ens gick och la sig. Han kanske glömde det. Fast så roligt hade de ju inte. Igår, eller imorse beroende på hur man ser på saken eller tiden snarare.
Hon har tårar i ögonen redan när hon öppnar dem. Vanligtvis gråter hon inte förens efter frukost innan duschen och lite i duschen.
Eftersom hon redan är ur fas kan hon lika gärna hoppa över frukosten, tänker hon och ligger kvar på golvet. Bredvid sängen. Hon kan ju faktiskt hoppa över allting, när hon ändå är ur fas. Det är ju trots allt bara måndag.
kapitel 2-han vaknar inte.
Han slår aldrig upp ögonen igen. Sista gången han skulle göra det var igår morse, men då visste han inte att han borde uppskattat det. Det sista han tänkte på var att det skulle ordna sig imorgon, vilket kanske var tragikomiskt men vackert beroende på hur man ser på det. Det ordnade sig ju, men inte riktigt som han trodde det skulle ordna sig. Inte riktigt som man tänker att det ska ordna sig när man tänker att saker ska ordna sig. Han hade aldrig några stora ambitioner med sitt liv, bara små. Han ville väldigt mycket med bara lite.
Han sov inte hemma hos sig, han sov hemma hos henne. I vardagsrummet. Hon hade bara glömt det. Men det visste inte han. Och inte hon heller för hon hade ju glömt det. Men hon blir snart påmind. Om att han sov i vardagsrummet.
Men han kommer aldrig att vakna i vardagsrummet.
kapitel 3-han är död.
Någonstans var det väl ganska självklart att någon skulle dö. Det blir ju alltid så. Att hon skulle ta hans liv var kanske inte lika självklart. Men lite självklart.
Hon har tårar i ögonen när hon öppnar dem. Solen skiner inte in genom fönstret för den har gått ner igen. Under tiden hon sov. Hon vet inte vad hon drömde men hon vet att det inte var bra. Och kanske sant.
Han sover fortfarande. Fast inte där. Utan hemma hos sig eller någon annanstans, det vet hon inte, men hon tror att han sover hemma hos sig för det verkar mest sannolikt. Eller så sover han inte alls längre. Han kanske inte ens gick och la sig. Han kanske glömde det. Fast så roligt hade de ju inte. Igår, eller imorse beroende på hur man ser på saken eller tiden snarare.
Hon har tårar i ögonen redan när hon öppnar dem. Vanligtvis gråter hon inte förens efter frukost innan duschen och lite i duschen.
Eftersom hon redan är ur fas kan hon lika gärna hoppa över frukosten, tänker hon och ligger kvar på golvet. Bredvid sängen. Hon kan ju faktiskt hoppa över allting, när hon ändå är ur fas. Det är ju trots allt bara måndag.
kapitel 2-han vaknar inte.
Han slår aldrig upp ögonen igen. Sista gången han skulle göra det var igår morse, men då visste han inte att han borde uppskattat det. Det sista han tänkte på var att det skulle ordna sig imorgon, vilket kanske var tragikomiskt men vackert beroende på hur man ser på det. Det ordnade sig ju, men inte riktigt som han trodde det skulle ordna sig. Inte riktigt som man tänker att det ska ordna sig när man tänker att saker ska ordna sig. Han hade aldrig några stora ambitioner med sitt liv, bara små. Han ville väldigt mycket med bara lite.
Han sov inte hemma hos sig, han sov hemma hos henne. I vardagsrummet. Hon hade bara glömt det. Men det visste inte han. Och inte hon heller för hon hade ju glömt det. Men hon blir snart påmind. Om att han sov i vardagsrummet.
Men han kommer aldrig att vakna i vardagsrummet.
kapitel 3-han är död.
Någonstans var det väl ganska självklart att någon skulle dö. Det blir ju alltid så. Att hon skulle ta hans liv var kanske inte lika självklart. Men lite självklart.
Klagomål
Postat av: å
jag gillade massormassor fram tills dess att han dog, då blev jag rädd.
Postat av: Anonym
det var knappast hon som tog ditt liv
Postat av: spader
å:
det är väl alltid nån som dör, tyvärr. men jag är glad att du gillade en bit iallafall.
okänd:
jag kanske borde varit tydligare med det, men den här texten skrevs nån gång i september och är kanske inte så självbiografisk som saker brukar vara. inte på det viset iallfall.
