vad är väl en spelning med Justice?
följande text är tänkt som ett arbetsprov/krönika/uhm.. till ett populärmusik-magasin jag vill skriva för. så är det med det..
Vad är väl en spelning med Justice?
Jag älskar konserter. Små och stora, med band jag gillar och band jag inte gillar på ställen som är fula eller fina eller bra eller dåliga. Det är alltid trevligt med en konsert. Jag menar, jag gillar tillochmed en riktigt dålig spelning, för då har jag iallfall något att klaga på, och klaga, det gillar jag också. Min favorit recenssion av en konsert kommer jag inte ens ihåg vem som gjorde, men jag tror att det var i en skunkgrupp för hardcorescenen i min stad."Musiken var för hög och för dålig, golvet var för hårt och publiken var för ful och det var för varmt där inne och det var egentligen ingen idé att gå dit, för man skulle ju ändå gå hem sen igen." Det var något vackert med hardcorescenen, den passade mig ganska bra, trots att jag aldrig riktigt tog mig själv på tillräckligt stort allvar för att kunna vara en riktig del av den. Men det var nästan lika ofta man var på en spelning som var fruktansvärt dålig, som man var på en som var fruktansvärt bra och det var en del av det! För du skulle hata en hel del.Det var rätt så skönt. Men fortfarande, det bästa av allt med att vara en del av en liten scen i en liten stad var att man i princip aldrig behövde planera något. Det fanns bara ett ställe att gå till. Det var alltid billigt och man behövde bara ringa en polare för att få veta om det hände något där ikväll.
Så det är därför jag sitter här, med min trendiga musiksmak och missar en spelning med Justice på något studentställe i Oslo som varit utsåld i månader.
Och det är därför jag sannolikt kommer åka på festival i sommar igen. Herregud, liksom. En biljett borde jag ju lyckas köpa, innan det är försent?
Vad är väl en spelning med Justice?
Jag älskar konserter. Små och stora, med band jag gillar och band jag inte gillar på ställen som är fula eller fina eller bra eller dåliga. Det är alltid trevligt med en konsert. Jag menar, jag gillar tillochmed en riktigt dålig spelning, för då har jag iallfall något att klaga på, och klaga, det gillar jag också. Min favorit recenssion av en konsert kommer jag inte ens ihåg vem som gjorde, men jag tror att det var i en skunkgrupp för hardcorescenen i min stad."Musiken var för hög och för dålig, golvet var för hårt och publiken var för ful och det var för varmt där inne och det var egentligen ingen idé att gå dit, för man skulle ju ändå gå hem sen igen." Det var något vackert med hardcorescenen, den passade mig ganska bra, trots att jag aldrig riktigt tog mig själv på tillräckligt stort allvar för att kunna vara en riktig del av den. Men det var nästan lika ofta man var på en spelning som var fruktansvärt dålig, som man var på en som var fruktansvärt bra och det var en del av det! För du skulle hata en hel del.Det var rätt så skönt. Men fortfarande, det bästa av allt med att vara en del av en liten scen i en liten stad var att man i princip aldrig behövde planera något. Det fanns bara ett ställe att gå till. Det var alltid billigt och man behövde bara ringa en polare för att få veta om det hände något där ikväll.
Så det är därför jag sitter här, med min trendiga musiksmak och missar en spelning med Justice på något studentställe i Oslo som varit utsåld i månader.
Och det är därför jag sannolikt kommer åka på festival i sommar igen. Herregud, liksom. En biljett borde jag ju lyckas köpa, innan det är försent?
Klagomål
