det har blivit senare.

och nedan publicerar jag ett utdrag ur en comeback-text. som är kanske tretton dagar gammal.

---

 

 

så han bestämde sig för att han ville börja skriva igen.
som om jag någonsin slutat.
det värsta utav allt är väl att jag inte skrivit mer än jag publicerat. vilket blir noll. ganska exakt.
men inte för att det inte funnits något att berätta, egentligen, jag har alltid saker att berätta.jag vill så gärna, men kan så inte skylla på någon annan.men det är bara jag och jag som kan korsfästas för blanka papper, eller snarare tomma skärmar.vilket är jävligt irriterande, men det känns som att det kan vara tid för en omstart, det känns som att jag behöver det, även om jag är glad.

 

för alla mål jag sätter upp, för jag sätter upp mål, emellanåt, även om jag inte erkänner det, är helt jävla värdelösa.

jag tänkte börja skriva för två veckor sedan. men jag tänkte vänta tills jag skaffat en skrivbok eller något. för att det skulle vara coolt. och för att det är lättare att sätta en start längre fram, trots att man har och har haft alla förutsättningar hela vackra tiden.

jag kan inte låta bli att bli att bli lite högtravande när jag tänker att det är nu det är dags. det är fan dags att skriva tills jag blir bra nu.

nu ska jag fan skriva tills jag skriver bra.

för det är lätt att bli lite upprörd när man inser att man är helt inkompetent att göra någonting regelrätt för att tjäna pengar. om jag ändå kunde vägra skaffa ett vanligt jobb och hävda att jag är konstnär! men jag är precis lika inkompetent på det planet. jag kan inte ens övertyga mig själv om det.

jag skriver det här väldigt enkelspårigt och osammanhängande, för mycket måste sägas innan jag kan starta om.

det är någonting som saknas. och jag tror inte bara det är möbler i vår nya lägenhet, det är något för mig.

jag skulle kunna göra det till något nytt. att jag inte har något projekt nu. något att lägga min själ i.

som småsaker jag haft tidigare, som får det att kännas oroligt men bra i magen.

och det skulle vara sant. men jag vet inte om det skulle vara lika sant som att det alltid saknats något primitivt utlopp, någon renodlad kamp för min överlevnad, jag vet inte vad jag ska göra för att känna att jag lever.

därför skriver jag igen.

för att hitta vad jag letar efter.

för skräpet gömmer sig väl förmodligen någonstans i mitt huvud.

bland allt annat skräp.