Att Fästas, Att Tappa Och Att Aldrig Förändras.
Man går in i en stad
och det är söndagsnatt
man förstår inte riktigt varför,
men man förstår att
det har hänt något här, precis som det hänt mig något när jag varit borta, men det är fortfarande samma stad.
i samma land.
som man fästs vid med starka band.
man kan se en man, med en rock
fast man vill kalla det kappa, för det är inte en lång rock, men det heter nog inte kappa om det är en man som har den.
och det är en annan natt.
och man förstår inte riktigt varför
men man förstår att
det är en ensam man.fast han har sitt jobb, och han har sina blommor och sin fru och hans drömmar och sitt hus.
för han har tappat lite av sig själv. sina stjärnor och sitt ljus.
man ser en flicka
hon har lugg, precis som alla har i ens fantasi.
det är en tidig natt
och man förstår nog inte varför
men man förstår att
skriver saker hon inte borde, som man gör av rent egocentriska skäl. hon gör dig nervös, fast hon bara vill väl. och hon saknar en känsla, hon saknar flera känslor som hon kan minnas ibland. när hon hör en bit av en melodi. eller en annan melodi. eller bara nästan somnar.
hon har tänkt att hon var roligare när hon var ung.
och det är lätt att börja gråta då.
men allting blir förstört när man tänker på
att vissa människor aldrig förändras.
och det är söndagsnatt
man förstår inte riktigt varför,
men man förstår att
det har hänt något här, precis som det hänt mig något när jag varit borta, men det är fortfarande samma stad.
i samma land.
som man fästs vid med starka band.
man kan se en man, med en rock
fast man vill kalla det kappa, för det är inte en lång rock, men det heter nog inte kappa om det är en man som har den.
och det är en annan natt.
och man förstår inte riktigt varför
men man förstår att
det är en ensam man.fast han har sitt jobb, och han har sina blommor och sin fru och hans drömmar och sitt hus.
för han har tappat lite av sig själv. sina stjärnor och sitt ljus.
man ser en flicka
hon har lugg, precis som alla har i ens fantasi.
det är en tidig natt
och man förstår nog inte varför
men man förstår att
skriver saker hon inte borde, som man gör av rent egocentriska skäl. hon gör dig nervös, fast hon bara vill väl. och hon saknar en känsla, hon saknar flera känslor som hon kan minnas ibland. när hon hör en bit av en melodi. eller en annan melodi. eller bara nästan somnar.
hon har tänkt att hon var roligare när hon var ung.
och det är lätt att börja gråta då.
men allting blir förstört när man tänker på
att vissa människor aldrig förändras.
okej, sen sist.
har jag hunnit till haderslev. sedan till köpenhamn. sedan till haderslev igen. och nu är jag i köpenhamn igen.
jag ligger i en säng i köpenhamn och lyssnar på sigur rós. en gammal vän hade visst gjort slut och kände att det var dags att ta upp kontakten igen. det är nog okej, man ska ju inte vara långsint. och sen var man ju som bekant dum i huvudet för inte så jättelänge sedan.
apropå det är nog det sorgligaste av allt att det inte känns som att jag förändras. det baseras på ett brev jag skrev till mig själv för ett antal månader sedan. och om att vara bitter.
och det har jag inte pratat om med julia. men det är för att jag mer eller mindre har glömt det. och för att det egentligen inte gör nånting. men jag har haft långa samtal om det med caroline de senaste nätterna. hon är fasligt bra, caroline. hoppas hon överlever veckan utan mig, bara.
det har varit tre helvetiska dagar med konfirmandarbete. men det har varit trevligt. jag tycker väl om att lida. antar jag. tvåhundra konfirmander per dag i två dagar och sjuttio en. och tre av fyra kablar glappade. man blir så glad.
men danskarna vet hur man slappnar av iallfall.
torsdagen slutade med att jag och tre präster är kvar i kyrkan och grejar. då en frågar -nån som vill ha en öl?.
för i danmark har man alltid(?) ett ölskåp i kyrkan. så det slutar med att jag sitter och dricker öl tillsammans med tre präster och tittar på en av dems semesterbilder på storskärm.
that's how we do it.
jag återkommer väl. godnatt för nu.
