allt jag visste var jag skulle sluta med ordet brev.
men det började med att du skrev

igen, som sagt, första gången på kanske tre år?
men du får gärna störa, det vet du att du får.
jag hoppas att du minns det, om något.

det verkar ha hänt dig mycket sen sist.
jag känner mig precis som förut, men visst
det har hänt saker med med mig också, det är klart det har.
men jag vet inte riktigt hur jag lägger fram enkla svar och jag
som tyckte att jag blivit kreativ,  uttryckslöst svag.

det var år sedan jag satt på en sten vid vatten
och sedan vi smet ut om natten.
sedan vi sjöng och log och levde, men
som jag sa, vi får snart hoppa över en bänk tillsammans, igen.

---

ledsen att jag skriver här så sällan nuförtiden. det kommer komma upp lite plancher iallfall. snart. och ja, visst, jag är klar med volontär-ansökan nu. det är fantastiskt behagligt. men jag vet inte vad det är i uttrycket  "så är det med det" som jag fastnat för. så himla fånigt. men..så är det mfan!