00:45

jag hittade henne och är jätteglad. eller egentligen hittade hon mig. tänk vad en inbillad vinkning kan göra med mig. på en busshållplats. efter en konsert. som var helt okej. men inte någonting. utan dig. och nej, jag är inte så obsessed. egentligen. men det är ett konstant dån av regn utanför mitt i övrigt tysta fönster, och det händer inte så mycket av värde. så jag tar till mig vad jag får.och förmodligen helt ofrivilligt gjorde du mig litet soligare.. för en stund.

---

det finns ingen lättnad i att kritisera.
men en värdering i rösten.
jag är en passiv terrorist, besatt av att explodera/exponera.
hämnden är trösten.

produkten blir aldrig utgiven
det blir aldrig någon succé.
texten blir aldrig utskriven,
min oskuld togs av doktor mp3, som hämmar mina bokstävers revolutionsromantik.
jag får aldrig riktigt något gjort, jag drömmer om tystnad, låst av hörlurar.
och drabbas av en ständig evolutionspanik.

det går för fort, jag vill inte bli stor när jag blir stor.
jag vill inte bli något på grund av mina fäders oförmåga.
men älskling, jag vill veta vart du bor och vad du tror
på.inte för att såga, jag skulle aldrig våga röra din låga.
men jag värderar det inte så högt, jag är inte som de andra på fotot. jag är bara nyfiken (inte självmordsbenägen).

jag borde vänta med att kasta rad på rad om en flicka som dansar med en kamera, fortfarande i mitt minne, någonstans.
men jag har aldrig följt mig själv. jag följer bara min håglösa tangentbordsdans.

.spdrsj.