och den här gången var det hösten som frös.
jag vet inte vad som hände, jag
var halvt blind av någon tös.
det var strax innan jag såg
träden tappa sina sista
löv, vill du bli min gnista?

jag irriterar mig på min
ombytlighet.
medans jag aldrig har lagt tid på
att förändra min otydlighet.
jag önskar jag var rädd för att mista
livet, vill du bli min gnista?

men livet känns aldeles för
besvärligt och för långt.
medans mitt medvetande börjar
kännas förfärligt trångt.
jag förtränger alla mina trista jag.
vill du bli min gnista?


det finns en stad jag aldrig
lyckas lämna.
dett finns ett nät jag byggt som
är dömt att rämna.
när allting jag byggt stagnerar
och ser ut att brista.
vill du bli min gnista?

vill du tro att du kan tända
en låga som flytt? då inte ens nätet skaparen sytt
håller.jag hoppas at du vill, för
jag har mycket kvar att göra, och
kan behöva lite hjälp till.