när man har kommit hem och det är tyst stilla.
är det lätt att man slås av nånting dolt och nästan mår lite illa.
jag är livrädd för att vara en sådan man kramas
med
men inte ser i ögonen.

jag har ett otvivelaktigt förakt mot en låt om bahamas.
och de sjöng; det blir bara värre och värre.

men det känns mer som att dagarna blir färre och färre.

men vad ska jag göra av det, det var ju trots allt en enkelt vis att komma närmare
även om det kanske inte riktigt var lika socialt effektivt som en värmare.

det blev en konstig vecka, långa hårda nätter.
nu vet jag inte riktigt vart jag ska, men min för vätter
mot nånting annat.
nånting det förflutna inte redan förbannat.
snart kanske jag gör nånting mer av det här,
inspiration,
konspiration
det kommer sluta i en reklamation. men jag tror inte det blir något problem, även en bortskämd själ
borde klara en liten tid.som träl. och jag har alltid lämnat pengarna tillbaka. eller hur?

^{(det var nånting jag skulle säga, men det försvann på vägen.)}

arvika var iallfall fantastiskt.