när jag lever som mest/aldrig varit så eviga
när jag lever som mest
dör jag på internet
man liksom föds
och dör samtidigt
på något sätt
en framtid som grumlas av magen
en samtid där man vill fånga och
hålla fast och behålla dagen
saker har aldrig varit så eviga
fast obestämt bestämda
och vi har aldrig varit
så otroligt svårskrämda
jag försvinner men finns kvar
aldrig långt borta
jag väntar alltid i närheten
när dagarna är för långa
och kvällarna för korta
Klagomål
