och jag vill så gärna. som jag sa; tror du jesus kunde gå på vatten första gången han försökte? skitsamma. av någon seriously sic anlening har jag inte lyckats producera en vettig text på hur länge som helst. inte sedan "och han slår ut med armarna". vad hände liksom?

för där finns liksom fortfarande ett behov.
nu när jag gör ett röra-till-det-hatrick.

frågan lyder fortfarande; vad har jag egentilgen gjort?
det kanske är den som skrämmer bort (alla förklaringar)
man vill väl alltid prioritera sina alternativ.
och aldrig bli ett ackusativ..

vårsol glömdes visst bort litet.
men inte jag med den.
dock verkar allt årstidshyckleri börja bli slitet.
dessvärre håller ordens vivacitet i sig än.

jag vet inte varför, men tiden går litet fortare.
det kanske har något med regn att göra.
(släpp mig nu, jag har ett liv att förstöra)



"Ackusativ är i huvudsak att betrakta som ett utdött kasus i svenskan."
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ackusativ